Klassens geologiperiod utmynnade i en resa till Wales där olika naturfenomen studerades.

Första dagen anlände vi till Bath där övernattningen skedde på ett vandrarhem. Dag två mötte klassen Englands meghalitmonument genom att besöka Stonhenge och Avebury.

De mäktiga triliterna i Stonhenge var imponerande och väckte många tankar kring de människor som byggt detta monument. Avebury med världens största stencirkel och Europas största jordkulle byggd av människor väckte om möjligt ännu fler tankar. Varför byggdes de? Vem hade dessa tekniska och matematiska kunskaper som möjliggjorde ” byggnadsverken”? Ja frågorna blev många.

Därefter besöktes kalkstensgrottor i södra Wales med spännande droppformationer, fantastiska färger och forsande vattenfall. Nya frågor uppkom. Kalksten långt in i landet . Hur kan det komma sig?

Resan fortsatte upp till Snowdonia i nordvästra Wales en väg kantad av branta dalar gångar och hisnande höjder. Syguns koppargruva besöktes. Vi gick genom smala gruvgångar där färgerna, lukterna och den fuktiga kylan upplevdes intensivt och tankarna gick till de människor som hade arbetat där under många år utan maskiner och bara med sin egen muskelkraft brutit kopparmalmen för en väldigt låg betalning. Nya frågor väcktes. Gick deras barn i skolan? Hur bodde de? Arbetade kvinnorna också där? Vem bestämde villkoren?

Vi klättrade också upp för ett högt berg där utsikten var fantastisk och väl värd mödan att ta sig upp.

För en grupp skåningar var det nästan andaktsfullt att blicka ut över Snowdonialandskapets olika formationer.

Sista dagen kom vi till London och fick bland annat en stund vid Themsen.

Vid hemkomsten var det lätt att ta till sig Wales geologiska historia från 600 miljoner år sedan fram till nutid.

Klassen har haft en lerperiod samtidigt som geologin, där alsterna brändes i Rakuteknik och där olika metalloxider användes i glasyrerna.